enlauras

Har fått förståelse för vilka mina riktiga vänner är. Riktiga vänner lämnar en inte när man är som svagast. De stannar kvar trots att man är som jag är. När man inte har mkt att ge. Som finns där, trots allt. Som inte ger upp, och har förståelse. Tror på en, trots att man själv inte kan göra det. Jag tackar för allt.

Blir bara äcklad av mig själv. Jag har blivit elak. Jag orkar inte vara snäll. För jag är så avundsjuk på alla. Tror inte att jag känt så här förut. Har inga vänner, känns det som. Kan inte prata med nån. Får bara dåligt samvete, vill inte störa nån. Vem fan vill lyssna på mig klaga. Vem fan bryr sig. Jag vill ingenting. Jag hatar alla. Men jag vill ha någon att prata med. Jag vill gilla folk. Jag vill ha vänner.

herregud sluta tänka.