Nej.

Jag tror jag behöver ha den här som privat, ett tag till. DNDAY får vara som den är. Fail. Tom. Ensam. Precis som jag känner mig just nu. Eller jag känner att allt är hopplöst.
Ibland känns livet verkligen inte ens värt att leva.
Det är en känsla som drar ner mig nu. Vill bara ligga på sängen och blunda. Lyssna på den här melankoliska låten. Vara ensam.
Hur ska jag nånsin kunna få ett jobb, gå dit varje dag och behålla det. Vissa dagar kan jag inte ens gå ut. Jag känner mig som ett litet barn. Skulle bara vilja krama mamma och att hon skulle säga "allt ordnar sig." Men sånt hjälper inte i riktiga livet. Det är som det är, mammor kan inte ändra på det. Vilket jag trodde de kunde när jag var ett barn.
Jag vill ha någon att luta mig mot. Men det skulle bara göra mig svagare.

Kommentarer
Postat av: Maddelicious

DNDAY är bäst. Jag velade fram och tillbaka i typ två år innan jag bytte blogg. Gör det när du känner för det. :)



Gillar inte "det ordnar sig" fast när mamma säger det är det ok. Mamma har ju alltid rätt. Jag tror stenhårt på att det kommer att ordna sig för dig.



Ungefär exakt när du postade kommentaren i min blogg satt jag på riktigt på en restaurang och åt pizza. Men chips är inte fy skam. Eh nu har jag tråkigt och kommenterar din blogg. Jag hostade sönder mitt revben i natt. Coolt va? Vi hörs!

2011-08-06 @ 21:04:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0